Den välkända Lisa-lampan kan vara ett värdefullt fynd
En helt vanlig lampa som har hängt hemma i årtionden kan vara en riktig skatt. Lisa-lampan, designad av Lisa Johansson-Pape, kan inbringa över tusen euro på auktion. Värdet beror framför allt på materialet, åldern och skicket.
Lamporna är från år 1947. Den mindre har modellnumret 61–314 och den större 61–100. För många säger siffrorna ingenting, men namnet Lisa-lampa låter mer bekant.
Lamporna har designats av ett stort namn inom finsk armaturdesign, Lisa Johansson-Pape.
De kanske mest kända lamporna av Lisa Johansson-Pape döptes om i slutet av 2000-talet, när Innojok Oy tog dem i nyproduktion. Då fick den större av dem namnet Lisa 450 och den mindre Lisa 270 i Innolux katalog. Lamporna säljs bland annat på Sokos.
Just dessa lampor ville man ta i nyproduktion, eftersom de är ett slags nationalskatter inom finländsk armaturdesign. Dessutom har de enligt många ett behagligt ljus. Den ljusa insidan av metallskärmen reflekterar ljuset effektivt nedåt, medan ljuset som silas genom perforeringen ger ett mjukare övergripande intryck.
I slutet av 2000-talet döptes Lisa Johansson-Papens kanske mest kända armaturer om när de togs upp i nyproduktionen. "Vi anser att god design förtjänar ett namn. Många klassiska armaturer lever i hemmen i decennier och går till och med i arv från generation till generation", berättar Innolux operativa direktör Joni-Petteri Ikonen.
Lamporna designades under efterkrigstiden när materialbristen började lätta. Johansson-Pape visade vägen för en ny, elegant armaturdesign. I sitt arbete kombinerade hon tydliga linjer med sensibla detaljer.
Så mycket kan man få för en Lisa-lampa
Lisa-lamporna har också ett andrahandsvärde. Enligt Anna Rosenius, ansvarig specialist för design på Auktion Bukowskis Helsingfors, är både de gamla och de nya Lisa-lamporna alltjämt populära.
De passar bra till dagens inredningstrender och är vackra exempelvis ovanför köksbordet.
På auktioner efterfrågas Lisa-lampor till exempel av inredare som vill ha en gammaldags känsla, och dessa söker uttryckligen de ursprungliga Lisa-lamporna.
Alla gillar dock inte tidens patina. Även Innolux nyproduktion av Lisa-lampor säljer bra på auktion och nätloppisar.
För närvarande ligger de begärda priserna på nätloppisar för de större Lisa-lamporna på omkring 200 euro och för de mindre på 150 euro. Priset varierar beroende på materialet. Dyrast är lampan med mässingsskärm, billigast den med akrylskärm.
Som en grov tumregel kan man enligt Rosenius räkna med att man får en Lisa-lampa på auktion för en tredjedel av priset på en ny produkt.
”Om en ny lampa kostar 500 euro i butik, bör man få den betydligt billigare på auktion eftersom köparen också betalar provision och eventuella transportkostnader.”
Lisa-lamporna har behållit sin popularitet tack vare att de passar in i olika hem och inredningsstilar decennium efter decennium. På bilden modell 61-100.
De ursprungliga Lisa-lamporna kan vara riktiga succéer på auktioner. Priset beror på skicket, materialet och mönstret.
Det mest uppskattade materialet är mässing. Även perforeringsmönstret i metallskärmen har betydelse: det mest värdefulla är bågmönstret.
En större 61–100-mässingslampa kan kosta 1 000–1 500 euro på auktion. Om elen i armaturen har uppdaterats enligt dagens säkerhetskrav höjer detta ofta dess värde. En gammal 61–100-lampa tillverkad av ett billigare material kan kosta 200–300 euro.
”Målade 61–314-lampor kostar cirka 200–400 euro, mässingslampor 600–1 000 euro.”
Hur ser man skillnad på en gammal och en ny lampa?
Om du undrar om din Lisa-lampa är av ny eller gammal produktion, titta på detaljerna.
De nyproducerade armaturerna skiljer sig vanligen från äldre modeller genom att de elektriska delarna är moderna och ytan i nyskick.
Den nya kollektionen har också uppdaterats under de senaste åren. En av de senaste avsevärda uppdateringarna har varit en övergång för mässingsvarianter till äkta mässing. Kollektionen har också kompletterats med modellerna Lisa 450 cluster och Lisa 270 cluster. Deras perforering avviker från standardmodellerna.
En del vill ha just den gamla modellen. Armaturen på bilden är modell 61-314.
Gamla lampor kan kännas igen bland annat på färgytan, som kan vara något gulnad.
Lamporna kan också ha originallampfästen gjorda av bakelit, dvs. hård plast. De ursprungliga lampfästena har dock ofta skadats eller smält på grund av värmen, varför de elektriska delarna i många gamla lampor har bytts ut.
Intresse för Lisa Johansson-Pape även utomlands
Lisa-lamporna har varit vanliga i de finländska hemmen. Johansson-Pape designade också armaturer för offentliga lokaler, som sjukhus, hotell och fartyg.
Utgångspunkten för designen var inte bara föremålets form eller utseende, utan framför allt hur ljuset fungerar i utrymmet. Lyxiga detaljer kompletterade helheten.
Enligt Rosenius finns det en efterfrågan på Johansson-Papes lampor även utanför Finland.
”Hennes utomhusarmaturer är särskilt eftertraktade samt ovanliga takkronor och armaturer gjorda som beställningsarbeten”, säger hon.
Sällsynta unika arbeten och beställningsarbeten hör till de dyraste armaturerna av Johansson-Pape. En armatur som var ett beställningsarbete för chefen på ett snickeri i Kervo såldes för 16 000 euro på Bukowskis auktion i våras.
Lisa Johansson-Pape (1907—1989)
Studerade till möbeldesigner vid Centralskolan för konstflit.
Gick från möbeldesigner till formgivare på armaturfabriken Orno år 1942 på grund av kriget.
Arbetade på Orno i 25 år.
Prisbelönades id Milanotriennalen åren 1951 och 1954.
Designade såväl serietillverkade armaturer som många specialarmaturer för offentliga lokaler på Orno.
Som källor till artikeln har även använts en intervju med Joni-Petteri Ikonen, operativ chef på Innolux, samt verken Orno: valaisinmuotoilua (Leena Karttunen, Juri Mykkänen ja Hannele Nyman, Siltala, 2019) och Muotoilun aarteita: suomalaisia valaisimia (Anna-Kaisa Huusko ja Pekka Järveläinen, WSOY, 2012).
