Orzotto
betyg4/5
30 min. (varav 30 min. aktiv)
Orzotto är en risottoliknande pastarätt med orzo som blir klar snabbt i en och samma panna. Pesto och tomater ger den en härligt fyllig smak.
Ingredienser (4 portioner)
| Antal | Ingrediens |
|---|---|
| 1 st | gul lök |
| 2 st | vitlöksklyftor |
| 1 msk | rybsolja |
| 4 dl | orzo |
| 1 l | vatten |
| 1 st | ekologisk citron |
| 250 g | (1 ask) körsbärstomater |
| 125 g | mozzarella |
| 1 st | kruka basilika |
| 130 g | färsk pesto (cascina lia) |
| 1/2 tsk | salt |
| en nypa grovmalen svartpeppar | |
| (rostade pinjenötter) |
Tillagning
- 1
Skala och finhacka lök och vitlök. Fräs löken i oljan i en stekpanna eller vid kastrull. Tillsätt orzon och låt den fräsa en stund. Häll i vattnet och koka cirka 15 minuter tills pastan är mjuk.
Antal Ingrediens 1 st gul lök 2 st vitlöksklyftor 1 msk rybsolja 4 dl orzo 1 l vatten - 2
Tvätta citronen. Riv skalet och pressa ur saften (ca 2 msk). Skölj och halvera tomaterna. Låt mozzarellan rinna av och riv den i bitar. Finhacka basilikan. Blanda ner ¾ av peston, citronskalet och citronsaften, tomaterna, basilikan och kryddorna i pastan.
Antal Ingrediens 1 st ekologisk citron 250 g (1 ask) körsbärstomater 125 g mozzarella 1 st kruka basilika 130 g färsk pesto (cascina lia) 1/2 tsk salt en nypa grovmalen svartpeppar - 3
Toppa med resten av peston och, om du vill, rostade pinjenötter före servering.
Antal Ingrediens (rostade pinjenötter)
Servera gärna orzotton tillsammans med kyckling eller fisk.
Näringsinnehåll
452
Energi kcal
1891
Energi kJ
27,3 g
Fett
6,3 g
Mättat fett
33,3 g
Kolhydrater
3,3 g
Sockerarter
6,8 g
Fibrer
15,0 g
Protein
1,2 g
Salt
452
Energi kcal
1891
Energi kJ
27,3 g
Fett
6,3 g
Mättat fett
33,3 g
Kolhydrater
3,3 g
Sockerarter
6,8 g
Fibrer
15,0 g
Protein
1,2 g
Salt
Näringsinnehållet är vägledande. När du lagar mat eller bakar för någon med specialkost, kontrollera om produkterna är lämpliga i påskrifterna på förpackningarna.
Ingredienser som inte beaktas i kalkylen: ripaus mustapippuria rouhittuna , (pinjansiemeniä) .
Källa: Institutet för hälsa och välfärd, Fineli







