Väloljad livsmedelskedja - Yhteishyvä

Väloljad livsmedelskedja

Ruokaketju rullaa yhteispelillä

I ett avlägset och glest befolkat land som Finland är aktörerna i livsmedelskedjan beroende av varandra. Kedjans styrka är hög effektivitet och välfungerande samarbete. De största utmaningarna är relativt svag lönsamhet och ökande import.

some.share_label
contributors.writer
Tiina Tuppurainen
contributors.photo
SOK

På 1950-talet levde en stor del av finländarna ett relativt självförsörjande liv på landsbygden. Under urbaniseringen flyttade horder av människor från norra Finland till städerna i söder, vilket ställde stora krav på livsmedelsförsörjningen. Allt fler finländare köpte sin mat i livsmedelsaffärerna.

Aktörerna i dagens livsmedelskedja är betydligt färre än tidigare. Antalet mjölkgårdar har halverats vart tionde år och är nu endast 9 000.

Ordet livsmedelskedja för i allmänhet tankarna till matens väg från åkern och ladugården till matbordet. Csaba Jansik, som är forskare på Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi, ser ytterligare en länk i kedjan.

"Livsmedelskedjan omfattar också olika externa produktionsinsatser så som gödselmedel, utsäde, foder, energi och bränslen."

Livsmedelsindustrins råvaror, bland annat spannmål, grönsaker, mjölk, ägg och kött, produceras av enskilda gårdar. I Finland har antalet husdjursgårdar minskat men gårdarnas storlek och produktivitet har ökat. På vissa håll i Europa är produktionen ännu mer koncentrerad än hos oss.

Många av de lantbrukare som lägger ner sin husdjursproduktion övergår till spannmålsodling. Antalet spannmålsgårdar har varit oförändrat under de senaste åren, liksom gårdarnas produktion per hektar.

Livsmedelsindustrin tillverkar livsmedel av lantbruksproducenternas råvaror. Livsmedlen levereras dels till olika partiaffärer, dels direkt till dagligvaruaffärerna för att slutligen landa på finländarnas matbord.

"I de flesta europeiska länderna är parti- och minuthandeln separerade, men i Finland bedriver de större affärskedjorna egen partihandel. Det finns också partiaffärer som har specialiserat sig på att leverera livsmedel till restauranger och hotell", säger Csaba Jansik.

Marknadsstrukturen varierar mellan livsmedelssegmenten. Produktionen av mejeri-, kött- och bagerivaror är koncentrerad till de stora aktörerna, medan till exempel bryggerivaror i allt större utsträckning också produceras av mindre aktörer.

"Konsumenternas intresse för varor tillverkade av mindre producenter ökar stadigt. Trenden är internationell", säger Csaba Jansik.

Kedjans sista skede är konsumentens matbord.

Organiserad och effektiv

Den finländska livsmedelskedjans styrka och svaghet är landets avsides läge.

"Finland är en avkrok bortom haven. Det är inte lika lätt att transportera råvaror och livsmedel till oss som till invånarna i Mellaneuropa och därför känner aktörerna i den finländska livsmedelskedjan stor samhörighet", säger Csaba Jansik.

Producenterna och industrin behöver varandra och detaljhandeln föredrar inhemska varor.

"Livsmedelskedjan präglas av en 'vi behöver varandra'-anda."

Enligt Csaba Jansik är den finländska livsmedelskedjan både effektiv och väl organiserad, men han anser att den koncentrerade distributionen gör livsmedelsförsörjningen sårbar.

"Distributionsstörningar i södra Finland vid till exempel en svår storm kan äventyra livsmedelsförsörjningen i hela landet."

Livsmedelskedjan påverkas negativt av att importen av livsmedel ökar medan exporten stampar på stället. I många fall är det förmånligare att importera förädlade livsmedel än att förädla livsmedlen i Finland. Importen av grönsaker, frukt, köttprodukter och ost ökar stadigt och olika oljeväxter, bland annat soja och rybs, importeras som proteinfoder.

Exporten lider av att lantbrukets produktivitet är lägre än i många andra europeiska länder. Våra problem är bland annat de långa avstånden, vårt kärva klimat och åkrarnas bristande bördighet.

"Vår kapacitet räcker inte till för att vara självförsörjande. Finland kan inte producera den mängd lax som finländarna äter, hälften av den råg vi konsumerar är importerad... Finländarna vill gärna ha inhemska livsmedel, men är inte beredda att betala de högre kostnaderna", säger Csaba Jansik.

Närproducerade livsmedel

Spårbarheten är en av den finländska livsmedelskedjans starka sidor. Köttförpackningarna, äggkartongerna och grönsakerna är allt oftare märkta med information om ursprungsgården. Begreppet närproducerade livsmedel har varit på allas läppar redan ett par år, men vad innebär närproducerat egentligen?

"När vi gjorde upp regeringens närmatsprogram definierade vi begreppet lokalt producerade livsmedel. Enligt definitionen är sådana livsmedel producerade inom det landskap där de säljs", säger jord- och skogsbruksministeriets närmatskoordinator Kirsi Viljanen.

Gränserna är i vissa fall flexibla. Renkött och hjortron är ytterlighetsexempel på detta – vartdera livsmedlet får kallas närmat också i Helsingfors eftersom de endast produceras i norra Finland. Kirsi Viljanen berättar att konsumenternas intresse för närproducerade livsmedel ökar.

"Många känner oro för producenterna och undrar om de får rättvis ersättning för sina produkter. Denna oro har ökat intresset för matkretsar och andelslag."

Kvalitetens betydelse

Enligt Csaba Jansik syns oron ännu inte i konsumenternas köpbeteende.

"Konsumenterna har tre kriterier när de handlar, nämligen priset, priset och priset. Närmaten har ännu inte slagit igenom, men den kanske gör det om och när affärerna väljer att slå på reklamtrumman på allvar."

"Det finns en liten, men växande skara konsumenter som tillmäter kvaliteten, ursprunget och inverkan på den lokala ekonomin större betydelse än priset. Köpmännen borde föra fram de lokalt producerade livsmedlen aktivare än i dag, säger", Kirsi Viljanen.

S-gruppens närmatsstrategi innebär att handelslagen aktivt söker upp och stöder lokala producenter. Varor från alla lokala producenter, oavsett deras storlek, erbjuds plats i dagligvaruaffärernas sortiment.

"Vi främjar inhemsk produktion och eftersträvar en hög självförsörjningsgrad. Vår närmatsstrategi är egentligen mycket enkel – vi vill erbjuda våra ägarkunder livsmedel från det egna landskapet och samtidigt hjälpa de små producenterna att växa", säger Jukka Ojapelto som är direktör för S-gruppens dagligvaruhandel.

De lokala företagen skapar välstånd och arbetstillfällen i sina respektive landskap och därför stöder S-gruppen deras verksamhet. En stor del av kunderna vill ha lokalt producerade livsmedel.

"Det finns fortfarande mycket att göra. Vår kungstanke är att alltid kunna erbjuda de livsmedel kunderna vill ha", säger Jukka Ojapelto.

Produkter från nära och fjärran

Inhemsk närmat: Nastolas hemost

Utländsk produkt: Banan

publication_info.published_label: 22.1.2014
publication_info.modified_label: 4.12.2018
some.share_label