Kött utan antibiotika - Anni Lahti satsar på djurens välbefinnande - Yhteishyvä

Kött utan antibiotika - Anni Lahti satsar på djurens välbefinnande

Anni Lahti driver suggstallet i företaget Sikasuora som producerar kött utan antibiotika. Hon satsar på djurens välbefinnande. Hon ger ändå inte grisarna namn.

some.share_label
contributors.writer
Anu Kylvén
contributors.photo
SOK

"Min farfar grundade gården på 1950-talet. Grisuppfödning har här funnits sedan 1960-talet. Som tonåring var jag övertygad om att jag inte skulle ta över familjegården och inledde studier inom klädbranschen.

Efter ett par år förstod jag att jag var mer intresserad av att föda upp köttboskap än av att sy kläder. Jag lockades av att testa hur jag får verksamheten på gården att fungera.

Det är verkligen inte enkelt att driva lantbruk i Finland, men klädbranschen skulle knappast ha varit enklare den heller.

Även vi håller oss med nöd och näppe ovanför ytan. 

Jag har tagit över gården tillsammans med min bror Jaakko. Jag ansvarar för suggstallet som föder upp smågrisar och Jaakko har hand om stallet för slaktgrisar. Det ligger bara fem minuters bilväg bort.

De senaste åren har varit rätt kämpiga för de finländska köttproducenterna. Även vi håller oss med nöd och näppe ovanför ytan. I höstas kom den första frosten när vi fortfarande hade hundra hektar fodersäd att tröska.

Grisarna äter spannmål från gården

Vi producerar antibiotikafritt griskött och eftersträvar hög kvalitet.

Tre anställda övervakar djurens välbefinnande noggrant för att det ska behövas medicinering så sällan som möjligt. Boxarna i stallet har släta, rostfria ytor för att bakterier inte ska trivas på dem.

Vi vet exakt vad grisarna äter. Suggorna, galtarna och smågrisarna äter i huvudsak spannmål som vi själva odlar.

Vi vet exakt vad grisarna äter. 

Vissa år då den egna skörden inte räcker till köper vi foder av bekanta producenter i närområdet. Dessutom får grisarna vissa koncentrat och vegetabilisk olja från en foderfabrik i närheten.

I vissa andra länder används antibiotika även för relativt vanliga bakterier eller enbart för att förbättra grisarnas tillväxt. Då kan djuren bli resistenta mot antibiotika, vilket leder till att läkemedlen inte fungerar sedan när en allvarligare sjukdom slår till.

Vi hör till familjegårdarna

Finländskt antibiotikafritt kött har ett gott anseende i utlandet. Det griskött vi producerar exporteras bland annat till Kina.

Vi är Atrias avtalsproducent, och tack vare Atria säljs vårt griskött bland annat i S-gruppens butiker. Det känns bra att se produkterna i butiken. Resultatet av vårt arbete är tillgängligt för alla!

Finländskt antibiotikafritt kött har ett gott anseende i utlandet.

Det är positivt att det numera anges på många köttförpackningar från vilken gård köttet kommer. Vi hör till familjegårdarna bakom produkterna, även om vi inte för egen hand har förpackat slutresultatet.

Jag kommer till stallet klockan sju på morgonen. Jag kontrollerar att allt rullar på. Att de anställda kan utföra arbets-skedena när de ska göras. Att tekniken fungerar: ventilation, uppvärmning, vattenförsörjning och utfodring. Samma rutiner upprepas varje dag.

Det känns bra att se produkterna i butiken. 

Vi utnyttjar den senaste kunskapen. Stallets konstruktion, utfodringen och de anställdas arbete måste fungera felfritt för att vi ska få friska grisar. Djurboxarna måste vara rena och liggytorna varma.

Under grisningen kontrollerar en av oss att smågrisarna och suggan mår bra. Personen klipper navelsträngarna, ger potatismjöl och torrströ. Potatismjölet är bra för magen, även om di naturligtvis är den huvudsakliga födan.

Grisar är inte keldjur

Då och då stannar jag upp för att ta in att allt rullar på som det ska. Foderreceptet fungerar, tekniken fungerar, suggorna diar som de ska och smågrisarna är friska. Det gör mig glad.

Jag försöker göra mitt jobb så bra som möjligt och ge djuren bästa möjliga yttre förhållanden.

Grisar är flockdjur. Smågrisarna har mycket sällskap av varandra, men de är inte keldjur som konstant behöver människans uppmärksamhet. Men visst pratar jag med grisarna ibland i förbifarten. Jag ger inte grisarna namn – förutom en gammal sugga som heter Käyränokka.

För mycket ledighet skulle ge stress

Gården är en stor del av mitt liv. Jag gillar långa arbetsdagar och när jag får fokusera till hundra procent på det jag gör. Jag skulle bli stressad om arbetsdagen slutade klockan fyra och jag var tvungen att gå hem även om jag inte var klar med alla uppgifter.

I slutet av sommaren träffade jag Henri från Kauhajoki och nu bor vi i praktiken ihop. Även han har en svingård. Vi förstår båda att det krävs långa arbetsdagar.

Jag skulle bli stressad om arbetsdagen slutade klockan fyra.

Vi äter mycket griskött, kyckling och potatis. Jag kontrollerar matens ursprung noggrant och äter till 90 procent mat som producerats i Finland.

Grisbiff stekt i panna är min favoriträtt. Med en tillräckligt het stekpanna blir den saftig men ger bra tuggmotstånd.

Jag kontrollerar matens ursprung noggrant.

Ibland tar jag ledigt i 1–2 dagar. Då träffar jag kompisar och vi åker till exempel till Seinäjoki. Redan en vecka semester skulle göra mig stressad.

Vissa bönder är ganska ensamma, men jag har anställda och träffar min familj ofta. Mamma och pappa hjälper mycket med arbetet på gården, trots att de i princip är pensionärer. Hela familjen sam-arbetar, även om vi grälar ibland. Detta är en livsstil."

Sikasuora

Genom Ilmola går stamväg 67 som byggdes på 1970-talet. På båda sidor av den så gott som spikraka vägen finns det många svingårdar och därför kallas vägen Sikasuora av lokalbefolkningen. Därifrån har företaget fått sitt namn.  Det kött som Sikasuora producerar finns i Atria Perhetilan-grisköttsprodukterna.

  • 12 500 smågrisar om året: Från Sikasuoras suggstall går smågrisarna vidare till fortsatt uppfödning.
  • 470 suggor: En frisk sugga föder upp till sex kullar smågrisar under sin livstid.
  • 90 kg: En gris ger 90 kg kött.
publication_info.published_label: 26.1.2018
publication_info.modified_label: 4.12.2018
some.share_label