"Min farfar grundade gården på 1950-talet. Grisuppfödning har här funnits sedan 1960-talet. Som tonåring var jag övertygad om att jag inte skulle ta över familjegården och inledde studier inom klädbranschen.
Efter ett par år förstod jag att jag var mer intresserad av att föda upp köttboskap än av att sy kläder. Jag lockades av att testa hur jag får verksamheten på gården att fungera.
Det är verkligen inte enkelt att driva lantbruk i Finland, men klädbranschen skulle knappast ha varit enklare den heller.
Även vi håller oss med nöd och näppe ovanför ytan.
Jag har tagit över gården tillsammans med min bror Jaakko. Jag ansvarar för suggstallet som föder upp smågrisar och Jaakko har hand om stallet för slaktgrisar. Det ligger bara fem minuters bilväg bort.
De senaste åren har varit rätt kämpiga för de finländska köttproducenterna. Även vi håller oss med nöd och näppe ovanför ytan. I höstas kom den första frosten när vi fortfarande hade hundra hektar fodersäd att tröska.
Grisarna äter spannmål från gården
Vi producerar antibiotikafritt griskött och eftersträvar hög kvalitet.
Tre anställda övervakar djurens välbefinnande noggrant för att det ska behövas medicinering så sällan som möjligt. Boxarna i stallet har släta, rostfria ytor för att bakterier inte ska trivas på dem.
Vi vet exakt vad grisarna äter. Suggorna, galtarna och smågrisarna äter i huvudsak spannmål som vi själva odlar.
Vi vet exakt vad grisarna äter.
Vissa år då den egna skörden inte räcker till köper vi foder av bekanta producenter i närområdet. Dessutom får grisarna vissa koncentrat och vegetabilisk olja från en foderfabrik i närheten.
I vissa andra länder används antibiotika även för relativt vanliga bakterier eller enbart för att förbättra grisarnas tillväxt. Då kan djuren bli resistenta mot antibiotika, vilket leder till att läkemedlen inte fungerar sedan när en allvarligare sjukdom slår till.