Pirjo-Liisa Papunen, pensionerad utbildare
Jag har arbetat tre år som volontär på Kvinnolinjen. Under de fyra timmar långa jourpassen, som sköts av en person åt gången, får vi i medeltal fem samtal. När jag har hand om jouren glömmer jag mitt eget liv och hänger mig helt åt dem som ringer. Min uppgift är att lyssna på de nödställda. Jag hjälper och assisterar vid behov, men jag prackar aldrig råd och anvisningar på dem som ringer.
De flesta som ringer till Kvinnolinjen har aldrig berättat om sin situation för någon utomstående trots att våldet i många fall har varit närvarande i flera års tid. När de utsatta kvinnorna och flickorna äntligen vågar öppna sig börjar de i allmänhet överväga olika lösningar. Jag brukar fråga dem om de har någon anhörig eller vän som de kan anförtro sig åt. Oftast finns det en sådan person i de nödställdas omgivning.
Trots insikten om att våld är förkastligt och om att ansvaret alltid bärs av förgriparen kan kärlek, rädsla, uppgivenhet, skuldkänslor och skam utgöra hinder för de utsatta att öppna sig och tala ut om sina problem. Det finns nog inget värre än att utsättas för våld av en människa som man älskar och som står en nära.
Ömsint och varm beröring hjälper ofta våldsoffer mer än ord. Jag har talat med många kvinnor som efter år av våld och misshandel har fått tröst och stöd av en förstående famn. En kram och en vänlig beröring kan bidra till att återskapa det ljus och den värme som raserats under flera år av förtryck. En enkel ömhetsbetygelse får ofta tårarna att välla fram.
Jag tycker om att hjälpa och därför är jourarbetet på Kvinnolinjen definitivt min grej. Samtalen är naturligtvis strikt konfidentiella och den information som utbyts lämnar aldrig jourrummet. Jag kom i kontakt med Kvinnolinjen via några goda vänner som utsattes för mentalt våld av sina män. Under utbildningsperioden fick jag lära mig att våld i parrelationer alltid omfattar psykiska element så som hot om våld eller självmord, isolering, kontroll och förtryck."
"Kärlek, rädsla och skuldkänslor kan utgöra hinder för de utsatta att tala ut om sina problem."