Året är 1961. När klockan slår tolv rusar Heljä Myyryläinen hem från sin arbetsplats på kvarnen i S:t Michel för att mata sin två månader gamla dotter Sirpa, som är hos grannen under arbetsdagen. Lunchrasten räcker nätt och jämt till för manövern.
Heljä Myyryläinen, som har ett tungt jobb som mjölförpackare, skulle själv behöva en stunds vila och en bit mat, men dotterns behov kommer i första rummet.
Historien är inte unik. Merparten av de finländska kvinnorna har alltid arbetat. Fastän många mödrar stannar hemma några år med barnen, är det få som lämnar arbetslivet för gott.
"De finländska kvinnorna har redan länge haft heltidsarbeten utanför hemmet. I dag arbetar mödrarna i vårt land betydligt oftare än mödrarna i andra europeiska länder", säger forskningsprofessor Anna Rotkirch från Väestöliitto.
I agrarsamhällena var det vanligt att männen arbetade på eller utanför gården, medan kvinnorna skötte barnen och boskapen.
"I takt med att näringslivsstrukturen förändrades och inflyttningen till städerna tog fart blev kvinnorna allt mer ekonomiskt oberoende. Många kvinnor fick anställning inom industrin och vård- och servicesektorn", säger docent Antti Häkkinen som forskar i släkt- och familjehistoria vid Helsingfors universitet.
Mödrarnas ekonomiska och samhälleliga ställning förbättrades avsevärt efter krigen tack vare bland annat barnbidragen och hushållsmaskinerna underlättade kvinnornas vardag i betydande omfattning.
När det begav sig tillbringade Heljä Myyryläinen alla sina kvällar och veckoslut med att sköta hemmet. Hon bar in vatten från en vattenpost på gården och värmde det på spisen. Blöjorna tvättade hon i husets gemensamma tvättbalja.
"Jag hade helt enkelt inte tid till att hålla Sirpa eller de andra barnen i famnen eller till att leka med dem", säger Heljä Myyryläinen.
När dottern Sirpa fick sitt första barn år 1981 hade tiderna förändrats. Det fanns både rinnande vatten och hushållsmaskiner. Sirpa fick dessutom stor hjälp av sin mor som gärna ställde upp som barnvakt för sitt barnbarn.
"Det kändes underbart att inte behöva placera sitt barn på daghem i så späd ålder och på sätt och vis fick min mor kompensation för det hon måste försaka när jag och mina syskon var små", säger Sirpa Nykänen.
Fäderna tar en aktivare roll
"Mitt liv är i många avseenden lättare än min mors och mormors. Jag får utnyttja samhällets tjänster och dagens barnvårdsartiklar är verkligt bra", säger Sirpa Nykänens äldsta barn Maria Nykänen.
Hon är ute med sitt tredje barn, några månader gamla Daniel. Hennes man, som är pappaledig, är hemma med parets två äldre pojkar.
Under de senaste decennierna har fäderna tagit en allt aktivare roll i skötseln av barnen och hemmet, vilket har underlättat mödrarnas vardag. Undersökningar har visat att mödrarna ägnar mindre tid åt traditionella hemsysslor än tidigare och har mer tid att umgås med sina barn. De finländska föräldrarna satsar mer på sina barn än förr.
En undersökning gjord av Väestöliitto visar att kvinnorna fortfarande sköter hemmet och barnen mer än männen. Enligt undersökningen är den sammanlagda arbetstiden, det vill säga summan av den tid som anslås till förvärvsarbete och hemarbete, exakt lika lång bland kvinnorna och männen.
Antti Häkkinen påpekar att detta endast gäller män och kvinnor i familjer med två vuxna.
"I ensamförsörjarfamiljer har mödrarna lika stor arbetsbörda som i det forna agrarsamhällets storfamiljer."
När Maria Nykänen i framtiden återvänder till sitt arbete som utbildare inom kosmetikabranschen placeras Daniel i familjedagvård utanför hemmet. Rätten till dagvård tryggar en dagvårdsplats för alla barn.
Det vanligaste antalet barn per mor är två stycken. Paren är mest oense gällande det första och tredje barnet.