Hur kommer man överens om användningen av en gemensam stuga?
"Jag och mina syskon har en stuga som vi har ärvt av våra föräldrar, men vi har svårt att komma överens om spelreglerna. Jag anser att alla bör ta lika stort ansvar för underhållet av stugan. I dag sköter min man och jag nästan hela underhållet, medan mina syskon använder stugan utan att fråga hur de kan delta i arbetet. Syskonen vill inte diskutera användningen av vår gemensamma stuga och de anser att jag är gnällig och vill lägga beslag på stugan."
Professor Kimmo Jokinen, som är forskare på familjeforskningscentret vid Jyväskylä universitet, svarar:
"Syskonförhållandet är i allmänhet det längsta förhållandet i en människas liv. Förhållandet kan vara varmt eller kyligt, men det omfattar ofta starka och ibland motstridiga känslor. Blodsbandet ger en stark bindning mellan syskonen, men väldigt stora skillnader i värden och vanor kan bränna broarna.
Ni har olika förhållanden till den gemensamma stugan och ni bör respektera varandras minnen och önskemål. Om ni är osams om arbetsfördelningen bör ni anteckna vad som behöver göras och vem som ansvarar för vad. Klara och tydliga spelregler underlättar användningen av den gemensamma stugan.
Om ni inte kan komma överens och meningsskiljaktigheterna hotar syskonförhållandet lönar det sig att överväga avyttring av stugan."
Hur får vi barnens morföräldrar att respektera våra uppfostringsmetoder?
"Min svärmor respekterar inte familjens regler. Vi har lärt våra barn att veckans godisdag är lördag och att de inte får äta godis under resten av veckan. Barnens mormor accepterar inte detta, utan hon bjuder barnen på godis i smyg. Hon vill säkert inget illa, men hon borde respektera våra regler och uppfostringsmetoder. Jag vill inte ta upp frågan med min svärmor och min fru undviker också ämnet."
Par- och sexualterapeut Anja Saloheimo från Väestöliitto svarar:
"Din fru bör nog diskutera problemet med sina föräldrar. Diskussionen bör föras i konstruktiv anda och utan förmaningar. Man kan inleda diskussionen med att konstatera hur viktiga morföräldrarna är och be dem stöda uppfostran av barnen.
Om diskussionen kan leda till en allvarlig konflikt med morföräldrarna kan det löna sig att ompröva godisregeln."
Hur hanterar man en negativ släkting?
"Min mor är en mycket negativ människa som sprider olust i sin omgivning. Hon kritiserar min man i hårda ordalag, hon blandar sig ständigt i våra liv och hon baktalar mina släktingar som jag har ett mycket gott förhållande till. Om jag inte vill träffa min mor tycker hon synd om sig själv och beskyller mig för otacksamhet och själviskhet."
Professor Kimmo Jokinen, som är forskare på familjeforskningscentret vid Jyväskylä universitet, svarar:
"Man kan inte välja sina föräldrar och vi är alla olika. Vuxna människor kan själva välja hur mycket de vill umgås med sina föräldrar. Om en förälder förgiftar tillvaron bör man nog undvika alltför frekvent kontakt.
Det lönar sig alltid att upprätthålla ett respektfullt förhållande till sina föräldrar, men man behöver inte acceptera allt. I det här fallet torde en öppen diskussion leda till att frågeställarens mor blir sårad. Den bästa lösningen är nog att fråga sig själv hur mycket man orkar och vill träffa sin ansträngande släktning."