Internet Explorer -selainta ei enää aktiivisesti tueta. Suosittelemme käyttämään sivustoamme esimerkiksi Google Chrome tai Mozilla Firefox -selaimilla.

Kärleken förde juristen Francisco Merida till Finland. Han hittade inget jobb inom sin bransch, men med sin beslutsamhet blev han snabbt chef inom restaurangbranschen.

Den mexikanska advokaten Francisco tycker om att arbeta på en hamburgerrestaurang – vi träffade utlänningar som vill jobba i Finland

Teksti:
Maarit Rasi, Kaisa Viljanen
Kuvat:
Aleksi Poutanen
Julkaistu: 7.5.2024
|
Muokattu: 7.5.2024
Livet ledde mexikanska Francisco Merida till Helsingfors där han blev restaurangchef. Lucie Uwamungu som vuxit upp i ett flyktingläger utbildar sig till städare i S:t Michel. Finland klarar sig inte utan arbetskraft från andra länder.

"Varför i all världen vill du jobba på Hesburger?”

Francisco Merida, 41, får då och då besvara den frågan, som många verkar ställa sig.

Han är utbildad jurist och arbetar som restaurangchef på Hesburger i Helsingfors. Vissa har svårt att förstå varför en högutbildad person som han har ett arbete som inte alls motsvarar hans utbildning.

Frågeställarna tystnar när Merida berättar att han är mycket lycklig numera. Han gillar arbetet på den HOK-Elanto-drivna Hesburger-restaurangen på Stationsplatsen.

”Det här har helt och hållet varit min lösning. Jag fattade beslutet av egen fri vilja, och därför ångrar jag inte livsförändringen. Jag var lycklig även i Mexiko, men i Finland har jag hittat lugnet."

För bara tio år sedan jobbade Merida i Mexiko. Först jobbade han i förbundsstatens parlament, sedan i kongressen i delstaten Chiapas i södra Mexiko.

Arbetet som jurist hade sina fördelar: kollegorna var ansedda experter, arbetsuppgifterna utmanande och förmånerna i arbetet avsevärda sett till lokal nivå. Resor, fina middagar och representation hörde till arbetet.

”Jag fick bland annat anlita husets chaufför fritt. Jag hade också en sekreterare. Av naturen gillar jag att prestera, men i Mexiko var arbetskulturen avslappnad. Folk hade alltid tid att prata med varandra”, minns Merida.

Han trivdes med arbetet och det var belönande, men det krävde också mycket. Merida jobbade över 48 timmar i veckan, sex dagar i veckan. Han hade begränsat med fritid.

”I praktiken sov jag med mobilen i handen. Jag måste vara nåbar hela tiden.”

Merida blir fortfarande rörd när han tänker på ett veckoslut då han åkte på en hett efterlängtad road trip med sin dåvarande fru. Stämningen var på topp, men sedan kom ett samtal från jobbet. Merida blev tvungen att avbryta resan och återgå till arbetet. Både Merida och frun var oerhört besvikna.

När frun senare föreslog att de skulle flytta till hennes hemland Finland tvekade han inte.

”Jag var redo för en livsförändring.”

Stor brist på arbetstagare

Merida är en av över tusen S-gruppen-medarbetare med utländsk bakgrund. Hans kollegor på hamburgerrestaurangen kommer från olika håll i världen, bland annat Nepal, Bangladesh, Marocko och Sri Lanka. Arbetsspråket är engelska, men själva arbetet påverkar medarbetarnas bakgrund inte.

Bland de anställda inom affärsgruppen finns det totalt över 80 olika nationaliteter representerade. Flest representanter har Estland, Ryssland och Filippinerna.

Behovet av utländska arbetstagare ökar, vid utgången av 2030 kommer det nämligen att finnas 130 000 personer i arbetsför ålder färre än i dag eftersom nativiteten är låg i Finland och många kommer att nå pensionsålder.

”På grund av befolkningsutvecklingen kommer vi inte att ha tillräckligt med personal för att ta hand om våra gamla och sjuka i Finland. Tillgången på personal kommer att bli en allt större utmaning såväl inom servicebranscherna som i expertarbete”, säger Hanne Lehtovuori, personaldirektör inom S-gruppen.

För närvarande finns det gott om sökande till arbetsuppgifterna i företagen inom S-gruppen, men det behövs mer yrkespersoner särskilt i ansvarsroller, på restaurangerna och hotellen, och beroende på region och säsong även i matbutikerna. På vissa orter har man blivit tvungen att förkorta ABC-trafikbutikernas öppettider när det inte har funnits tillräckligt med arbetstagare. Särskilt på små orter är de utländska arbetstagarna oersättliga.

Enligt Lehtovuori trivs de anställda från andra länder i Finland, så länge de har en realistisk bild av arbetet de kommer hit för att utföra.

”I vår arbetskultur har vi en låg hierarki och arbetsuppgifterna är mångsidiga. Till exempel av kockar har vi fått beröm för detta.”

Arbetsgivare borde våga anställa folk också utan fullständiga kunskaper i finska.

Arbetsbaserad invandring behövs ”i massor” i Finland, säger Markku Sippola, äldre universitetslektor och forskare vid Helsingfors universitet. Enligt honom klarar Finland helt enkelt inte sig utan invandring.

”I de länder där invånarantalet ökar, ökar även ekonomin. Invandring är en mycket relevant faktor för Finlands konkurrenskraft”, säger forskaren.

Det är viktigt att upprätthålla den ekonomiska försörjningskvoten, eftersom tjänsterna i samhället finansieras med skatter som de förvärvsarbetande betalar. Enligt en uppskattning från Näringslivets forskningsinstitut skulle det behövas omkring 44 000 invandrare om året i Finland för att kunna upprätthålla den ekonomiska försörjningskvoten, dvs. förhållandet mellan förvärvsarbetande samt arbetslösa och personer som står utanför arbetskraften.

”Det innebär att personer från andra länder borde utgöra omkring 15 procent av befolkningen, precis som i många andra länder i Europa”, säger Sippola.

En utmaning är att Finland konkurrerar om samma arbetstagare som andra, kanske mer attraktiva länder i Europa. Nu går de bästa arbetstagarna till Tyskland, som öppet välkomnar invandrare, säger Sippola.

Han varnar för en situation där invandringen avtar. Ett exempel på detta är Japan. Där är befolkningens ålderspyramid densamma som i Finland – och den ekonomiska tillväxten obefintlig.

”Jag önskar rationella argument i den offentliga debatten om invandring, eftersom fakta talar för sig själva. Arbetsbaserad invandring och en framgångsrik integration av invandrarna skulle kunna vara lösningen på Finlands långsamma ekonomiska tillväxt.”

Språkstudier underlättade anpassningen

I Finland är diskussionen om invandring spänd, och regeringen planerar för närvarande att skärpa villkoren för invandring genom att fastställa en inkomstgräns på 1 600 euro för arbetsbaserat uppehållstillstånd.

Sippola utmanar påståendena om invandrare som försöker utnyttja socialbidragen, även om han som expert också känner igen de negativa följderna av invandring och misslyckad integration.

”Vanligen vill invandrarna leva, arbeta och betala skatt i Finland, och det gör de också.”

Francisco Merida har alltid känt sig välkommen i Finland. När kan kom till Helsingfors våren 2015 började han genast studera finska på sommaruniversitetet.

Viljan att studera det nya språket var så stark att han avböjde kontakt med andra mexikaner som bodde i Helsingfors. När bekanta försökte locka med Merida på populära latinofester i staden tackade han nej.

”Det var ett tufft beslut, men det hjälpte mig att anpassa mig.”

Även om han var motiverad var det inte lätt att studera språket. Merida frågar sig fortfarande varför det var högspråk som undervisades på timmarna. Språket som de fick lära sig på kursen var inte samma finska som människor pratade i vardagen.

Det skulle behövas omkring 44 000 invandrare om året i Finland.

När Merida till sist lyckades få sina ärenden uträttade på finska i en R-kiosk kände han sig som en vinnare.

”Jag började känna mig hemma i Finland. När jag kan språket kan jag vara en del av samhället.”

Merida har velat lära sig finska även på grund av sin dotter. Mamman till barnet är den kvinna som ursprungligen fick honom att flytta till Finland. Paret fortsätter att uppfostra dottern tillsammans, även om äktenskapet är över.

”Jag känner mig trygg”

Utländska arbetstagare behövs även utanför huvudstadsregionen på olika håll i Finland. De som rör sig i ett köpcentrum och dess restauranger i S:t Michel kan ha stött på Lucie Uwamungu.

Lucies, 35, arbete är att säkerställa att kundlokalerna är rena och snygga. Många noterar inte hennes arbete, men om hon inte gör det märks det omedelbart.

”Många säger att det är svårt att städa, men i Guds namn, jag gillar det! Jag städar av hjärtat.”

Till en början jobbade Uwamungu som städare för olika arbetsgivare. Hon hittade jobb inom handelslaget Osuuskauppa Suur-Savo via en kvinna som hör till samma församling och som jobbar inom S-gruppen.

Arbetet har gett Uwamungu självständighet. För lönen har hon köpt sig en bil och sparar till ett egnahemshus tillsammans med sin nuvarande rwandiske make som studerar till läkare. Uwamungu har fem barn, och den stora familjen behöver plats. Det yngsta barnet är fortfarande litet, det äldsta har redan flyttat hemifrån och jobbar i en sportaffär. Grannarna hjälper ibland till med att passa barnen.

Uwamungu är född i demokratiska republiken Kongo och växte upp i ett flyktingläger i Rwanda. Hon har upplevt ohyggliga saker och stora förluster i sitt liv, och hon har fortfarande svårt att prata om dem.

År 2011 kom Uwamungu som kvotflykting till Finland. Hon var 22 år gammal och mamma till två barn. Hon behövde lära sig precis allt om vardagen i Finland, allt från hur man använder en ugn. I Rwanda fick Uwamungu inte gå i skolan. Anpassningen tog tid.

I dag lever Uwamungu ett stabilt, arbetsfyllt liv. Arbetets roll och stödet från cheferna och andra finländare har varit oersättliga. Uwamungu överöser sina chefer och sin arbetsgivare med beröm.

”Pirjo, Timo ... mina chefer orkar alltid lyssna och hjälpa, de stöder mig som sina egna barn, uppskattar och försvarar mig. ”Mitt liv förändrades när jag började jobba här. Nu känner jag mig trygg.”

Uwamungu avlägger examen i städbranschen genom läroavtal. Senare vill hon gå ut grundskolan så att hon kan skicka annat än röstmeddelanden till sina syskon som bor i USA.

Över hundra arbetsansökningar

Alla utlänningar hittar inte jobb de gillar och lyckas inte anpassa sig till det finländska samhället lika smidigt som Merida och Uwamungu. Enligt Markku Sippola är det särskilt de höga språkkraven gällande finska och bristen på kontakter som gör det svårare för utlänningar att hitta sysselsättning. Om en invandrare har tagit examen i ett annat land har hen inte hunnit skapa nätverk i Finland som gör det enklare att hitta jobb.

”Vi har många personer som till utbildningsnivån sett är undersysselsatta. Inom städbranschen finns det många mörkhyade män som har utbildning i juridik eller ekonomi. Det finns hierarkier och de behöver skakas i grunden”, säger Sippola.

Även Merida försökte till först att söka jobb som assistent på juridiska byråer, men han gav upp efter att ha skickat över hundra arbetsansökningar. Arbetsgivarna svarade inte på en enda av dem.

”Jag uppmanades att ringa och höra mig för efter ansökan, men mina språkkunskaper vid den tiden var svaga”, säger han.

Diskussionen om språkkrav är bekant även för Finlands största privata arbetsgivare S-gruppen. Därför har affärsgruppen aktivt lyft fram exempel på hur vardagen fungerar på en arbetsplats, även om det inte alltid finns något gemensamt språk.

I mars deltog personaldirektör Hanne Lehtovuori i en diskussion som leddes av statsminister Petteri Orpo där man behandlade jämlikhet och icke-diskriminering i arbetslivet. Diskussionen stöddes av Miriam Attias som tillsammans med sina kollegor har grundat tankesmedjan MAP Finland, som fokuserar på att utveckla växelverkan och arbetshälsan i mångfaldiga gemenskaper.

Enligt Attias innebär en mångfald av medarbetare i en arbetsgemenskap att det finns färre gemensamma självklarheter. Därför behövs mer diskussion. Det är inte nödvändigtvis en negativ sak, eftersom även kreativiteten ökar om det finns fler synvinklar – förutsatt att man sörjer för ett bra arbetsklimat och en välfungerande växelverkan.

Vid rundabordssamtalen lyftes också fram att arbetsgivarna behöver fler uppmuntrande exempel på att anställa personer med olika bakgrund samt incitament för rekrytering och karriärstöd. Människor med olika kompetenser behöver hopp om att även de har möjlighet att få använda sin potential och yrkesskicklighet, säger Hanne Lehtovuori. Det är till fördel för företaget.

Enligt henne borde arbetsgivare våga anställa folk också utan fullständiga kunskaper i finska.

"Mina chefer orkar alltid lyssna och hjälpa, de stöder mig som sina egna barn."

”Utlänningars sysselsättning skulle främjas också om det gick att studera finska vid sidan av arbetet”, säger hon.

När du får använda språket i det dagliga livet och inte bara på språkkurser, kan du utveckla dina språkkunskaper. Lehtovuori betonar att språkkunskaper inte bör betraktas som en konstant egenskap hos en människa, utan som en del av yrkesskickligheten, som kan utvecklas med rätt stöd.

Mer tid för familjen

Merida är inte besviken över att han hamnade i restaurangbranschen. Han påpekar att en mexikansk examen i juridik inte är giltig i Finland. Han kan inte Finlands lag. Även om du är högutbildad motsvarar utbildningen inte alltid kraven i Finland.

”Dessutom är jag anpassningsbar till naturen. Jag fokuserar alltid på det positiva om jag bara kan.”

Meridas första arbetsplats i Finland var på S-gruppen-restaurangen Fafas i Vanda. Det tog honom en månad att bli skiftledare. Efter ett par månader deltog han i en chefsutbildning och blev affärsidéchef.

Han har arbetat som restaurangchef sedan 2021 och han framtida mål är ännu högre satta.

Vardagen i det finländska samhället har sina fördelar. Han har kort väg till jobbet, dottern kan röra sig självständigt nära hemmet och han har mer tid för familjen.

”Helsingfors är en småstad jämfört med städerna i Mexiko, men jag gillar det. Jag tycker om att det är lugnt och fridfullt. Jag behöver inte stora höghus och trafik för att vara lycklig.”

Efter nio år i Finland är Merida glad över att han kan göra sin grej utan att samhället kräver att han beter sig på ett visst sätt. Självfallet saknar han Mexiko. Han saknar familj, vänner och den lokala maten ibland. Men ju längre tiden går, desto mindre saknad känner han. Hans liv är här nu.

Framöver har Merida ett ännu mer vägande skäl för att integreras i Finland. Merida och hans nya partner väntar familjetillökning. Den beräknade nedkomsten är i början av juni.

Läs mer