Som son till Den dåliga mamman Sari Helin får man lära sig att öppna butiksdörren (mamma Sari väntar tills dörren öppnas), äta utan mobiltelefon, glömma ordet handikappad, lyssna på och vara intresserad av sin lillasyster, skicka ett tackmeddelande när man har fått en present, beställa mat på restaurangen, boka tid hos frisören, söka PRAO-plats någon annanstans än på mammas jobb, artigt säga jo eller nej tack till servitörer och expediter...
Livets grundfärdigheter är inte förhandlingsbara.
Klädhögar är inget Sari kan klaga på eftersom hennes egna högar är påtagliga.
Följarna av hennes blogg (70 000 per vecka) och medlemmarna i hennes Facebook-grupp (76 000) kallar henne rätt och slätt Huono (ung. Den dåliga). Den dåliga står och kokar te bland böckerna på kontoret i Kronohagen I Helsingfors och drömmer om att en dag skapa ordning och reda både på jobbet och hemma i klädkammaren.
Sari inser att hennes goda föresatser knappast realiseras: När hon har klurat ut hur någonting kan eller bör göras skyndar hon sig att berätta det i sin blogg men försummar att följa sina egna råd.
"Lusten att skriva är helt enkelt för stark", säger hon leende.
Välbefinnandet, som infinner sig när Sari slår på datorn, ökar alltmedan hon med vana och flinka fingrar sätter sina tankar på pränt. Meningarna är korta och välformulerade.
Allt hon företar sig går i ett huj, dingding-ding.
"Min man är raka motsatsen. Medan han städar diskbordet hinner jag producer minst 15 spalter text", säger Sari.