Sveaborgs gamla Elanto blev bostad - Yhteishyvä

Sveaborgs gamla Elanto blev bostad

Elämää vanhassa osuuskaupassa: Saaren suojassa

Trots renoveringsfirmans protester är golven fortfarande sneda i Arja Karhuvaaras hem på Sveaborg.

some.share_label
contributors.writer
Emmi Maaranen
contributors.photo
SOK

Färjan gungar i den snåla blåsten. Den gamla sjöfästningen som blickar ut över fjärden är en bekant syn för Arja Karhuvaara, 62. Fysioterapiföretagaren och ledamoten i Helsingfors stadsfullmäktige åker mellan Salutorget och Sveaborg nästan dagligen.

Färjan lägger till vid sitt fäste på Sveaborg och släpper ut japanska och spanska turister som vill stifta bekantskap med den historiska ön. När Arja Karhuvaara stiger i land har hon kommit hem – hon bor i det gamla trähus från år 1888 i vilket Elanto verkade från år 1923 till en bit in på 1990-talet.

När man stiger in i den rymliga farstun faller blicken på en finurligt utformad skohylla, en bokhylla och en stor spegel. Karhuvaara fäbless för gamla ting syns i hela bostaden. Möblerna, fotografierna i antika ramar och tapeterna med mönster från 1700- och 1800-talen minner om gångna tider. Husets målade ytor är målade med traditionella målarfärger.

"Jag vill känna historiens vingslag i mitt hem", säger hon.

I syfte att bevara husets ursprungliga framtoning och atmosfär har hon studerat dess historia och bekantat sig med all tillgänglig dokumentation.

Renoverad med känsla

Taken och golven i bostadens fyra rum och öppna kök är aningen sneda.

"Mina barnbarn brukar åka längs de sluttande golven sittande på sina rullbrädor", säger Arja Karhuvaara med ett brett leende.

Golven är delvis förnyade med granbrädor som rimmar med ursprungsmaterialet. Vid renoveringen strävade man efter att bevara så mycket som möjligt av de ursprungliga golven.

"Renoveringsfirman ville riva de gamla golven, men jag påpekade att det handlar om mitt hem och att det är jag som bestämmer vad som skall rivas och vad som skall bevaras. Jag ville helt enkelt ha kvar de sneda golven."

Från vardagsrummet ser man havet och en del av Skatudden. Arja Karhuvaara njuter av utsikten, som är bäst under hösten och vintern när trädens bladverk inte skymmer sikten. Hon har bott i det anrika huset sedan år 2002 när Tradeka sålde det inför fusionen mellan HOK och Elanto.

Vid den omfattande renoveringen förstorades fönstren på övre plan. Husets tak förnyades, badrummet moderniserades, köket förstorades och bostaden försågs med ytterligare en toalett.

"På 1980-talet var min nuvarande bostad två separata bostäder. År 1989 gjorde Elanto en stor renovering vid vilken bostäderna slogs ihop till en ungefär hundra kvadratmeter stor bostad för butiksföreståndaren", säger Karhuvaara.

Elantos trygga tanter

Arja Karhuvaara, som flyttade till Sveaborg med sin dåvarande man och sitt första barn år 1982, minns de vänliga men bestämda expediterna i den gamla Elantobutiken.

"När det begav sig levererades bland annat blomstermylla, toalettpapper och gasolflaskor från ett skjul på butikens gård."

Expediterna bodde i två rum med delat kök på husets övre plan, alltså i Karhuvaaras nuvarande hem.

"På 1980- och 1990-talen var Sveaborg ett sammansvetsat samhälle där alla kände varandra. Elantos hjälpsamma tanter höll ett vakande öga på öns äldre invånare. Om någon handlade till exempel mannagryn flera gånger i veckan kontaktade expediterna hans eller hennes anhöriga för att informera om att allt inte stod rätt till. För öns barn var butiken en trygghetsoas där de kunde vänta på sina föräldrar om de hade tappat eller glömt hemnyckeln. Vid behov fick barnen handla mellanmål på kredit", berättar Karhuvaara.

Längtan till havet

På husets övre plan finns också en annan bostad som bebos av Arjas dotter Veera Karhuvaara, 31, med familj. Veera, som är journalist, bodde länge på fastlandet men hemlängtan fick henne att flytta tillbaka till Sveaborg. 

"Mina barndomsvänner från Sveaborg representerar två läger – dels de som aldrig skulle återvända till ön, dels de som längtar tillbaka till sin barndomsmiljö", säger Veera.

Sveaborgs historia är unik. När sjöfästningen, som är upptagen på Unescos världsarvslista, hade fallit i ryska händer förde finländarna allehanda kommers med öns ryssar.

Arja har bott på Sveaborg över 30 år. Varför valde hon att bosätta sig på en ö mitt ute i havet?

"Havet har alltid betytt mycket för mig. Min dåvarande man var inte särskilt förtjust i att bli beroende av en färja, men eftersom han tillbringade en stor del av året till sjöss fick jag som jag ville och vi flyttade hit", säger hon.

Arja Karhuvaara tillmäter tystnaden och friden stor betydelse.

"När turisterna har åkt hem råder här fullständig tystnad", avrundar hon.

publication_info.published_label: 12.7.2016
publication_info.modified_label: 12.12.2018
some.share_label