För bergsklättraren är maten bränsle

Välkommen! Vill du ha lite kaka?”

Anni Penttilä, 32, hälsar journalisten välkommen i köket i sin höghuslägenhet i Helsingfors. På ett kastrullunderlägg står en Santiagokaka som precis kommit ur ugnen – Annis favorit som bakas på endast tre ingredienser: socker, ägg och mandelmjöl. Doften av kakan känns som en varm välkomstkram.

Bakning är ingen daglig rutin hemma hos bergsklättraren och företagaren. Anni vill inte bli med en stor paj själv.

”Jag älskar godsaker och äter kanske någonting gott varje dag, men jag försöker fokusera på att ha en balanserad kost”, säger hon.

Anni räknar dock inte kalorier.

En kvinna som tränar varje dag förbrukar uppskattningsvis 3 000 kilokalorier om dagen och dubbelt så mycket uppe i bergen. För Anni är det större risk att hon inte får i sig tillräckligt med energi, än att hon äter för mycket.

”Jag skulle kunna äta mer. Om du inte får i dig tillräckligt med näring blir återhämtningen och nattsömnen lidande.”

I bergen räddar maten liv

Bergsklättraren från Lahtis lever ett extraordinärt liv. Hon reser 150 dagar om året. Hon arbetar i sitt digitala marknadsföringsföretag var hon än befinner sig.

Annis meritförteckning är imponerande: Vid 27 års ålder blev hon den yngsta finska kvinnan att bestiga Mount Everest, världens högsta berg. Nu, fem år senare, har hon redan bestigit fem berg som är över 8 000 meter höga. Målet är att bestiga alla 14 under de närmaste 2–3 åren.

Resorna är stora ansträngningar. En resa varar från en och en halv månad till drygt två månader och kostar tiotusentals euro. Finansieringen kommer från sponsorer och Annis egna besparingar.

Planering är viktigt, även när det gäller måltiderna, eftersom klätterdagarna kan vara upp till tjugo timmar långa. I kall, tunn luft förbrukar kroppen mycket energi. Om krafterna tar slut är det mer sannolikt att du gör misstag. På hög höjd försämras dessutom smaksinnet avsevärt, vilket gör att maten inte nödvändigtvis smakar någonting.

”I baslägret har alla klättrare en logistikoperatör som ger dem mat tre gånger om dagen. Det serveras bland annat gröt, ägg, linsstuvning och ibland kött”, berättar Anni.

Vid lägren högre upp ska du själv bära på din mat. Anni föredrar lätta påsmåltider som hon tillagar i tältet. Påsmåltider tillagas i tältet genom att du tillsätter enbart vatten som du kokar upp – vilket är en konst i sig på hög höjd. Kokpunkten sjunker på hög höjd och kokningen tar vanligen sin tid. Vatten fås också genom att smälta is och snö.

För att ta sig till toppen, dvs. klättra från det högsta lägret till toppen av berget, krävs uthållighet och vaksamhet. Därför har klättrarna med sig näring som de kan inta med handskar på händerna och i rörelse.

Anni har för vana att fylla fickorna med sådant som är praktiskt och gott: energigeler, chips, svenska kanelbullar och Fazer Gröna kulor. De är så populära så när Anni bjuder sina klätterkompisar på dem blir det kö framför henne.

”Av någon anledning gillar alla i Finland inte Gröna kulor, men utomlands älskar alla dem.”

Detta matminne glömmer hon aldrig

När bergsklättraren återvänder hem från sina resor följer smakminnena med henne i vardagen. Annis bästa vän, som bor en bit bort, blir ofta bjuden på mat hos Anni. Över god mat pratar de om allt möjligt – och utbyter recept.

”Jag älskar dhal, pakistansk linsgryta. Jag använder ett recept som jag hittade i boken Iman ja Leena – Arkisafkaa, och det påminner mig om genuina smaker från Nepal. Andra nepalesiska rätter som jag gillar är tunt papadum-bröd och en curryrätt som även innehåller potatis.”

Annis favoriträtter är hälsosamma, men visst får hon också koppla av. Ett par glas vin är tillåtna vid speciella tillfällen, till exempel på fester. Vin hör naturligtvis inte till näringsterapeutens rekommendationer. Enligt sitt kostprogram ska Anni följa tallriksmodellen, men viktigast är att hon har tillräckligt med kolhydrater och protein på tallriken. Godsaker är inte förbjudna.

”Jag har dragit ner på intaget av rött kött de senaste åren. Men jag behöver mycket järn, så jag har inte slutat att äta kött helt. Jag tar också tillskott av D-vitamin, magnesium och C-vitamin året runt.”

För Anni är mat i första hand bränsle. Den håller kroppen igång och hjärnan skärpt. Men maten är också en del av de viktigaste ögonblicken i livet.

Ett av de mest oförglömliga minnena är bestigningen av berget Annapurna 1. Under de mörka morgontimmarna frös en liten vattenflaska trots att den låg inuti dundräkten.

”Som tur var hade jag en termosflaska med mig, om ditt vatten fryser kan du i värsta fall tvingas vända om.”

Det var först efteråt, på en restaurang i Katmandu där klätterteamet samlades för att titta tillbaka på resan, som hon kände en enorm tacksamhet över att situationen hade löst sig.

Hon åt pizza som restaurangkocken hade bakat och den smakade himmelskt gott. Den var en enkel men perfekt belöning för ett välgjort arbete.