Nasima Razmyar köper gåvor till sina barn med måtta: en räcker

Ået var 1992 och Nasima Razmyar förundrades över det höstliga Finland på flyktingförläggningen i Rovaniemi. Razmyars familj bestående av fyra personer, pappa, mamma och två barn, var den första afghanska familjen som sökte asyl i Finland.

Efter en tid firade familjen sitt livs första jul. Vid det långa bordet på flyktingförläggningen satt nyanlända från olika delar av världen. Det Nasima främst minns från den dagen är att barnen fick små påsar i julklapp.

”Troligen godis”, minns hon.

Sedermera blev julen en av årets viktigaste högtider för den nuvarande riksdagsledamoten. Till en början fick den henne att känna sig utanför. Jularna kändes som ändlöst långa lediga dagar då ingenting hände, eftersom Nasimas familj inte firade jul. Någonting behövde göras för att förändra detta.

I tonåren började Nasima arbeta med telefonförsäljning vid sidan av skolan. Hon fick lite pengar över från den lilla lönen för att köpa julklappar. Nasima meddelade sina föräldrar att familjen skulle börja fira jul.

”Mina föräldrar blev glada. De sade att de nog gör allt som behövs bara jag säger vad det är. De visste inte hur man firar jul.”

Familjen inledde julfirandet med att ge varandra julklappar och äta risgrynsgröt och jullådor. Nasimas kärlek till julen hade väckts.

Så mycket pengar lägger Nasima på sina söners julklappar

Numera firar Nasima jul i Helsingfors tillsammans med sin make Johan Fager, parets två söner och en varierande krets av släktingar. Firandet sker vanligen i hemmet.

Firandet börjar dagen före julafton, då Nasimas 6- och 9-åriga söner ställer ett glas mjölk och kaksmulor under granen. Den äldre pojken tror inte längre på jultomten, men han spelar med. Serveringen är avsedd att locka dit tomtenissarna som kommer med julklappar. På julaftonsmorgonen får pojkarna sina första julklappar.

”Min man Johan och jag köper exakt en julklapp var till barnen. Barnen får även julklappar av andra, till exempel av sina mor- och farföräldrar. Mina föräldrar har väldigt små inkomster, men de lyckas ändå alltid på något sätt att köpa sådana julklappar som pojkarna har önskat sig.”

Nasima tjänar över 100 000 euro om året, men vill att barnen ska lära sig att det ska vara måtta i allt. Hon lägger några tiotals euro på julklappar till pojkarna.

Å andra sidan njuter hon som mamma av att kunna visa kärlek även med presenter. Hon minns fortfarande hur speciellt det kändes att när hon fick sin första leksak köpt i en butik i present. Det var en splitterny Barbie-docka, och Nasima minns fortfarande hur det kändes att ta ut dockan ur plastomslaget.

”Jag fick presenten av en familjebekant, Muisto, som hade en viktig roll för vår familj i Rovaniemi. Innan dess hade jag bara fått begagnade presenter från loppmarknader, så Barbie-dockan kändes oerhört värdefull.”

Under julen pratar Nasima också med sina barn om ojämlikheterna i världen, som svält och krig. Inför julen påminner hon också pojkarna om hur viktigt det är att respektera andra människor.

Nasima uppmuntrar även andra föräldrar att prata öppet med sina barn. Hon tycker att man borde prata öppet om till exempel religion i stället för att lämna ämnet helt och hållet åt barnet att fundera över på egen hand. Enligt Nasima pratar vi alltför sällan också om vad de olika religionerna i världen har gemensamt. Det är enklare att prata om skillnaderna. Godhet, givmildhet och kärlek till nästan är starkt närvarande i alla religioner, säger hon.

Enbart finska julrätter på julbordet

Finska, svenska, dari. Vid Nasimas julbord kan man som mest höra tre olika språk. Traditionerna syns i maten som serveras. På sitt julbord godkänner Nasima enbart vanliga finländska julrätter. Hon säger nej till och med till sin mammas afghanska delikatesser.

”Mina bekanta berättar hur de vill modernisera julbordet och kanske till och med servera sushi. Jag har inget behov av någonting nytt och exotiskt på mitt julbord.”

Familjens favoriter är olika jullådor.

”Johan tycker dock mer om fisk och andra finlandssvenska förrätter.”

Skinka finns på Nasimas julbord och av den äter de som vill. Snaps serveras också. Nasimas pappa Daud Razmyar brukar utbringa en skål och hålla tal, men vid julbordet spelas mest julsånger.

Även kanelbullar hör till julen, familjevännen Muisto lärde familjen att baka sådana på 1990-talet. Det var samtidigt hennes sätt att önska familjen Razmyar välkommen till Finland.

”Hon fick oss att känna oss välkomna. Den varma, välkomnande känslan kom med andra ord från en annan människa, inte från strukturerna, även om de också var viktiga. Det var fint att det fanns ställningar fulla med kläder på flyktingförläggningen. Men Muisto gav oss värme och en känsla av att vi hör hemma här.”

Samma omtanke om närstående och även om okända är någonting man kunde tänka på så här inför julen.

”Vi finländare frågar inte särskilt ofta dem omkring oss hur de mår. Vi är kanske vana vid att tänka att strukturerna tar hand om alla och har glömt vårt eget ansvar för våra närmaste.”

Pappas julgran är en verklig syn

I Nasimas familj följer julfirandet nästan samma mönster varje år. Festligheten fokuserar på nära och kära, mat och barnens glädje.

Nasima planerar att någon gång även gå i julkyrka. Den traditionen blev bekant för henne redan som liten flicka. I den muslimska familjen väckte det ingen förvåning när Nasima deltog i gudstjänsten tillsammans med sina skolkamrater.

”Läraren ringde faktiskt och frågade om det hade skett förändringar hemma, eftersom jag vanligtvis inte deltog i religionslektionerna. Pappa besvarade frågorna och sade att det ju är riktigt trevligt att gå i kyrkan.”

Vid den tiden sade pappa att den afghanska kulturen alltid kommer att finnas bevarad inom familjen, men att det är barnens uppgift att också ta del av sederna i det nya hemlandet.

Numera är de finländska traditionerna lika bekanta även för Nasimas föräldrar. Precis som sin dotter har de blivit julmänniskor. Daud Razmyar skaffar en julgran till sin lilla höghustvåa varje år, och mamman tillagar traditionella jullådor, men inkluderar även afghanska rätter i middagen.

Nasima berättar att föräldrarnas hem är en lustig syn under julen.

”Pappas julgran är lika sned varje år. Hen får den inte fäst ordentligt i foten, och även prydnaderna sitter lite hur som helst. Jag har försökt säga till honom att han ska sluta att skaffa gran, eftersom den en vacker dag kommer att falla omkull med belysning och allt, men han lyssnar förstås inte.”

Sedan blir Nasima allvarlig. Julen ska inte orsaka stress, utan var och en får fira den på sitt sätt.