När Kirsikka Simberg blev mamma visade Hanna Sumari sin kärlek på ett oväntat sätt

Dagsljuset denna vinterdag bryts i kristallkronorna och glittrar på tallrikarna som står på bordet. Köket fylls av en lätt doft av nygräddad maräng. Vi har omgärdat oss med goda smaker. Vi har blivit bjudna hem till mat- och inredningsjournalisten Hanna Sumari, 67, i Esbo. Här är mat inte enbart näring, utan mycket mer.

I släkten Sumari har matglädjen gått från generation till generation. När Hannas barn var små lagade hon till och med barnmaten själv, det beskriver verkligen hennes passion för matlagning.

”Jag ville inte att barnen skulle vänja sig vid att maten inte egentligen smakar någonting”, säger Hanna.

Bredvid sitter dottern Kirsikka Simberg, 40, influencer, stylist och poddvärd, och nickar. Hon minns sin mamma som en outtröttlig kock, som även lärde sina yngre döttrar, Carolina och Katri, att uppskatta god mat.

När Kirsikka var liten gjorde Hanna egna recept av traditionella rätter: makaronilådan innehöll grädde i stället för äggmjölk, och grisinnerfilén med blåmögelost var så god att barnen till och slickade kastrullen. Om ett recept misslyckades gjorde Hanna om det – tills det lyckades.

Vid den tiden åt familjen tillsammans varje dag.

Mor och dotter vid samma arbetsbord

I år sätter mor och dotter sig återigen vid samma bord – men denna gång vid arbetsbordet: de är värdar för Yhteishyväs podcast Mieliruokaa.

Mieliruokaa är en påminnelse om att mat är mer än energi för människan. Mat är också en del av identiteten och släktens historia, känslor och minnen.

Mat är utan tvivel också en relevant del av Hannas och Kirsikkas mor- och dotterberättelse.

Som barn var Kirsikkas favoriträtt mammas makaronilåda. Det var inte vilken vardagsrätt som helst, utan den gjordes efter ett recept som mamman hade skapat med omsorg, av bland annat pennepasta, grädde och grönsaker. När Kirsikka fick sitt första barn, lagade mamman rätten till henne.

”Och när min lillasyster Katri fick tvillingar i november, lagade mamma den igen. Mamma lägger ner stor möda”, säger Kirsikka.

Mat har varit Hannas sätt att vis kärlek och omsorg även när familjemedlemmarna har varit långt borta. När Kirsikka som studerat till skodesigner gjorde sin arbetspraktik i Los Angeles och längtade hem, åkte mamman på besök och hade med sig karelska piroger till dottern.

”Hon hade gått ända till saluhallen för att köpa dem och packat dem noggrant i plast så att de inte skulle kladda ner resväskan. Rågpirogerna formligen badade i smör”, minns Kirsikka.

Nostalgiska rätter tar oss tillbaka till barndomen

Många av oss saknar smakerna från barndomen i både stora och små stunder i livet då vi känner oss osäkra.

Matnostalgi har till och med blivit en global trend: restaurangerna inför gamla recept på sina menyer och matförpackningarna går i retrostil.

Nostalgi betyder längtan tillbaka till det förgångna. Ofta är det förknippat med positiva minnen, välbekanta smaker, dofter eller upplevelser som väcker känslor av trygghet och välbefinnande.

Särskilt generation Z, dvs. personer födda 1997–2012, som nu är unga och unga vuxna lagar gärna maträtter som de har ätit i barndomen, visar undersökningen Suomi syö om finländarnas matvanor. De unga vill också föra dessa recept vidare till kommande generationer.

De ungas intresse för maträtterna från barndomen kommer inte som någon överraskning. Enligt Taija Wilenius, psykolog och psykoterapeut, betonas nostalgi under tider då många unga upplever framtiden som osäker.

Under de senaste åren har många påverkats av Rysslands anfallskrig mot Ukraina och coronapandemin. Särskilt unga kan uppleva mycket press även från sociala medier och oro över om de kommer att hitta jobb inom sin bransch.

”När det är osäkra tider är det naturligt att söka trygghet i saker som känns bekanta – och mat kan vara en av dem”, säger Wilenius.

Även Hannas starkaste matminne är förknippat med en tung tid, en baklårsoperation som gjordes för ett par år sedan. Återhämtningen tog en hel månad. Då fick maken Jari ­Mutikainen, filmfotograf, som vanligen inte trivs i köket, lära sig att laga mat.

Hanna berättade för honom hur man gör en omelett med fetaost och tomat. Den höll visserligen inte henne mätt under hela sjukledigheten. Lyckligt­vis hade hon vänner, nära och kära på besök varje dag som tog med sig mat.

”Jag fick så mycket kärlek”, säger Hanna.

Men varför är då mat en tröst och förknippad med så mycket känslor och minnen?

Det är evolutionen som har gjort att mat vanligen väcker positiva känslor hos oss. För människans fortlevnad har det varit viktigt att ätandet är förknippat med positiva känslor.

För människobarn är mat en av de första saker som skapar minnen och associationer.

”En babys känslor av obehag försvinner när den tas i famnen och får mjölk, och då skapas tidiga representationer, dvs. associationer och känsloupplevelser, av att mat och närhet skapar trygghet och välbefinnande”, säger psykologen och psykoterapeuten Taija Wilenius.

”Mat ger upphov till positiva känslor och ett lugn.”

Modell av jägaren-samlaren

För Hanna och Kirsikka har mat också varit en viktig del av de lyckliga och glada ögonblicken. Kirsikka kommer med värme ihåg födelsedagarna i barndomen då hennes mamma gjorde vackra glasstårtor. De var gjorda av uppochnervända glasstrutar och liknade slott.

Till sin dotters bröllop gjorde Hanna och hennes syster Ritva 12 pavlovatårtor som fick ersätta bröllopstårtan. Dessa symboliserade Kirsikkas dröm om ett enkelt bröllop som inte skulle vara så strikt och formellt.

Hanna blir fortfarande rörd när hon tänker på att dottern bad henne göra en välbekant smak till en så viktig dag i livet.

”Numera drömmer till och med mina grannar om att min mamma ska göra en pavlova till deras barns namngivningsfest. Jag hoppas att drömmer går i uppfyllelse”, säger Kirsikka.

I människans historia finns en förklaring även till varför många av de viktigaste matminnena är förknippade med söta godsaker och till exempel mormors bakverk:

"För jägaren-samlaren var det en större belöning att få mycket energi på en gång”, säger Taija Wilenius.

Sådana matlagare är mor och dotter

Hanna erkänner att den största passionen för matlagning har avtagit nu när de anligen bara är två hemma som äter. När barnen var små fick hon laga mat för hela byn. På den tiden var familjen Sumaris hem som muminhuset dit alla var välkomna.

När Hanna med bärande stämma ropade ”nu är det mat” samlades även barnens kompisar kring bordet. Senare samlades Hannas och Jaris motorcykelkompisar kring samma bord. Det var givande att se gubbarna i läderjackor ta av sig sina hjälmar och sörpla i sig varm laxsoppa, även om de normalt inte kunde tåla fisk.

Kirsikka tittade på när hennes mamma lagade mat och lärde sig både ett och annat. Under studietiden var hennes bravurnummer en enkel färdig couscous, senare har hon satt sig in i det japanska köket och vegetariska rätter.

Hon är inte noggrann med recepten som sin mamma, utan mer bohemisk och älskar kreativiteten vid matlagning.

”Det bästa är när du får improvisera”, säger Kirsikka.

Snabbt och enkelt – det uppskattar finländarna allt mer när det gäller matlagning, enligt undersökningen Suomi syö. Särskilt unga äter mer halvfabrikat än tidigare. De tycker att man inte behöver göra allt från grunden själv.

Oron över att vardagsrätterna har förändrats har debatterats i vissa kretsar. Det är ingenting nytt, understryker Ritva Kylli, docent, expert i mathistoria vid Uleåborgs universitet.

”Redan på 1970-talet var det ett samtalsämne att skoleleverna inte kunde skala potatis, även om färdigmat och hemleverans knappt existerade vid den tiden.”

Även om matlagning enligt Kirsikka får vara roligt, behöver man inte alltid ta den enklaste vägen. Till vardags finns

det inte tid för att låta gryträtter puttra i timtal, men på helgerna och på sommarstugan satsar Kirsikka på matlagningen. På sommarstugan står Kirsikkas femårige son bredvid och blandar egna mocktails, så släktens kulinariska historia fortsätter.

I släkten Sumari förs smaktraditionerna vidare även muntligen. Kirsikka kan välja ut de godaste bakverken på bageriet enligt sin mammas anvisningar.

”De är ofta bruna och ser lite trista och anspråkslösa ut”, säger Kirsikka som tips.

Mor och dotter har delade meningar om etikett

Kirsikka har fortsatt med traditionen från barndomshemmet, och även hennes familj samlas dagligen för att äta tillsammans. Även många andra berättar att det är viktigt att äta tillsammans, men realiteten i vardagen är vanligen en annan.

Enligt en undersökning av bostadsstiftelsen Asuntosäätiö äter så mycket som en fjärdedel av finländarna hellre i soffan eller i en fåtölj. Var tredje äter tillsammans med familjen varje dag, och nästan lika många berättar att de vanligen äter ensamma hemma. Att många äter ensamma förklaras delvis av att det finns många som bor ensamma.

Enligt Kirsikka är undersökningsresultaten ingenting att bli förskräckt över, de avspeglar vår tid: även hon tycker att det är avkopplande att äta i soffan ibland. Olika matstunder passar för olika tillfällen, påpekar hon.

Hanna tycker att det är oroväckande att så många äter ensamma. Hon uppmuntrar särskilt familjer att hålla fast vid gemensamma mattider, eftersom det skapar en känsla av samhörighet att äta tillsammans.

”Det glada sorlet och pratet vid bordet är ofta den roligaste stunden på dagen. Vid det gemensamma bordet lär man sig också rutiner som skapar trygghet. Dessutom är den gemensamma måltiden ett avbrott i vardagsstressen.”

Mor och dotter har olika åsikter även om vett och etikett. Enligt Hanna är det viktigt att familjen äter tillsammans så att barnen lär sig bordsskick. Tanken går tillbaka till Hannas egen barndom. Hennes pappa kom från en gammal brukssläkt, och hemma fick de därför lära sig allt från hur man använder specialbestick till hur man skålar.

”Inom familjen spelar etiketten ingen roll, men om du till exempel går på en ambassadörs mottagning kan det göra det”, säger Hanna.

Kirsikka tycker att finländarna fortfarande är alltför stela i sociala situationer. Att hålla för hårt på bordsskicket kan utestänga vissa människor.

”På kvällsfester är det viktigaste att stämningen är trevlig”, betonar hon.

Lika underbar som en pavlova

Precis som recept och mattraditioner går även vanor och beteendemodeller från generation till generation i familjerna.

Nyligen sade Kirsikka till sin mamma att hon kunde fråga sina barn hur de mår lite oftare.

Hanna hajade till, eftersom hon förstod att Kirsikka hade rätt. Även om barnen alltid har varit hennes allt, hade hon ärvt vanan från sin egen mamma. Hon lade sig inte i vad barnen gjorde, utan lät dem vara i fred.

”Jag insåg att det inte är det bästa sättet.”

Numera tar Hanna kontakt oftare – och enligt Kirsikka känns närvaron lika underbar som mammans pavlova.

Källa: Asuntosäätiös undersökning Kotionnellisuus 2025 (Lycka i hemmet)