Internet Explorer -selainta ei enää aktiivisesti tueta. Suosittelemme käyttämään sivustoamme esimerkiksi Google Chrome tai Mozilla Firefox -selaimilla.

Midsommar med färggranna kronor

Teksti:
Helena Forsgård
Kääntäjä:
Tuomo Tarvas
Kuvat:
SOK
Julkaistu: 23.5.2014
|
Muokattu: 31.8.2020
Det hörs ett mjukt prasslande i rummet. Elva par flinka kvinnofingrar klipper till gula och röda band och virar dem kring stålstommar. Sex stora och 36 små kronor ska bindas till Ålands officiella midsommarstång.

Ålänningarna gillar sina midsommarstänger som är långa som flaggstänger och pyntas med färggranna kronor och band av löv. Dessutom pryds de med olika symboler som segelbåtar, en sol, en vimpel och en fäktargubbe.

Nästan varje större by har en egen stång som reses på midsommarafton. Den får sedan stå uppe hela året och tas ner några veckor före, för att kläs i en ny och fräsch skrud.

Många timmar

Damerna i Västra Sunds marthaförening har ett ärofyllt uppdrag. De binder kronorna till den stång som reses vid friluftsmuseet Jan Karlsgården som ligger i Ålands kulturella hjärta, endast ett stenkast från det medeltida Kastelholms slott. Den har rests på platsen sen 1948 och betraktas som Ålands officiella midsommarstång.

Just den här stången har tre tvärslåar – på Åland kallas de rår som på segelfartygen – och i ändan på varje rå hänger stora kronor. Varje stor krona pryds dessutom av sex små – en i varje hörn, en underst och dessutom en i mitten. Den sistnämnda kan tyckas lite onödig. Vem ser den på långt håll? Men så har det varit och så skall det vara.

Stommen till kronorna är numera av järn. Förr var de av vass som var betydligt mer ömtåligt. Damerna i Sund klär in kronorna med papper i två färger – gult och rött. Papperet, som är av samma kvalitet som engångslakan, viks dubbelt och klipps upp på ett speciellt sätt. Sedan gäller det att vira papperet tätt kring stommen så att det bildas ett tjockt och fluffigt lager.

"Tålamod och flinka fingrar är bra att ha. Det tar sin tid, vårt rekord hittills är sju kvällar på 10–12 kvinnor", säger Ann-Christin Karlsson som är föreningens ordförande.

Det betyder grovt räknat 250 timmar enbart för att få till de färggranna kronorna! Damerna jobbar på. Tre klipper till banden, de övriga klär in stommarna. Det prasslar mjukt i rummet, kvällssolen skiner in genom de spröjsade fönstren på lillstugan på Jan Karlsgården och snart doftar det lovande av kaffe. Hur bråttom man än har hinner man alltid med en kopp.

"Det hör till att resa en vacker midsommarstång. Det är viktigt att traditionen hålls vid liv och hittills har vi inte haft några problem att få tillräckligt många att ställa upp", säger damerna.

Började tävla

De första uppgifterna om midsommarstänger på Åland är från 1700-talet. På andra håll i Norden har man majstänger som pryds med blommor och annat grönt.

Att de åländska midsommarstängerna är mer pråliga och ser ut som de gör hänger enligt forskaren Nils Storå troligen ihop med segelsjöfarten som varit så viktig på Åland. Midsommarstängerna med sina rår ser helt enkelt ut som fartygsmaster på land och med tiden började byarna tävla med varandra om vilken som hade den högsta och vackraste stången.

Det i sin tur ledde till den dekorationsiver som vi ser i dag. Många har funderat på vad de olika symbolerna betyder. Har de något med fruktbarhet att göra? Står fäktargubben för flit och arbetsamhet och solen för livskraft? Ja svarar en del, nej säger andra som tror att symbolerna mest kommit till av lekfullhet och en lust att pryda sin stång enligt principen "man tager vad man haver".

Har gått illa

Resningen av stången är inte helt riskfri. Det har hänt olyckor med dödlig utgång när stången rasat i backen och numera har männen, som reser stången vid Jan Karls-gården, hjälm.

De mest ålderdomliga stängerna, till exempel den i Storby på västra Åland, har fortfarande en rotknöl som grävs ner i en grop och de är överlägset svårast att resa. De flesta andra har en flaggstångsfot.

Förutom kronorna skall stången ha band av löv och de knyts några timmar före resningen. I många byar bjuder man in besökare att delta i det arbetet.

"Det är fint att se stången resas mot skyn, att höra talen och att äta Ålandspannkaka efteråt, säger damerna i Sund."

För många hör det också till att köra runt Åland för att jämföra de olika stängerna. Ingen är den andra helt lik, exempelvis kronorna är bundna på olika sätt och i olika färger.

Förändrad tradition

"Midsommarstången mot aftonröd sky reses av villiga händer", heter det i Ålänningens sång som alltid sjungs när stången rests.

Men faktum är att många stänger i dag reses mitt på dagen och det är inget konstigt med det, säger etnologen Chatarina Lönnroth-Sundman som skrivit en bok om midsommarfirandet. Alla traditioner förändras under årens lopp. Ingenting är statiskt fastän vi gärna vill tro det.

"Det är intressant att studera orsakerna till förändringarna. I våra dagar spelar mat och dryck en mycket större roll än det gjorde tidigare och det återspeglas även på midsommarfirandet. Många började välja bort stångresningen på kvällen för att i stället sitta med goda vänner och äta en rejäl midsommarmiddag. Därför har många byar flyttat stångresningen till dagtid för att folk skall hinna med både och", säger hon.